Noel och Serge - en framtida klassiker

De är vänner och rockstjärnor men framförallt, fotbollsfans. Serge Pizzorno från Leicester-bandet Kasabian är en trogen Leicester City-supporter och Noel Gallagher följer sitt Manchester City slaviskt. I söndags fick de chansen att i direktsändning dra lagen till FA-cupens tredje omgång och med ett riktigt underhållande resultat.

Tom Meighan (t.v.) och Serge (t.h.)

/K

The Specials - "this is your last chance to dance before the third world war"

Det återförenade skabandet The Specials ska turnera i Europa under hösten 2011. Extra glädjande är att de passerar Cirkus i Stockholm den 18:e september. Biljetterna är ej släppta i dagsläget men håll utkik >>här<<. Det bör även nämnas att den tandlöse keyboardisten Jerry Dammers, som även grundade bandet samt skivbolaget 2 Tone Records, håller sig utanför återföreningen efter en seglivad tvist jag inte är insatt i.

Alla musikintresserade, oavsett föredragen stil, bör ha den Elvis Costello-producerade debuten The Specials från '79 i sin samling. Och avskyr du låtarna kan du alltid sätta den på väggen, LPn liksom bandet är för evigt skitsnygga.


I en tid då Margaret Thatcher styrde England med sin kalla järnhand och rasistorganisationen National Front växte sig stora efter gedigen rekrytering i landets skolor kom det samtidigt en ny våg av skamusik. Dammers 2 Tone var motpolen. Namnet syftade till att svart möter vitt och alla skivsläpp pryddes med den svartvita loggan, schackrutorna och ofta med den animerade Walt Jabsco i samma färger.
Förutom The Specials så släppte de även musik med bl.a. Madness, The Selecter, The Beat, The Bodysnatchers, de flesta med medlemmar av blandad etnicitet.


Som vidare utbildning rekommenderar jag att se en Channel 4-producerad dokumentär om 2 Tone som kan ses via YouTube.

Titta:
>>Prologue<<
>>Part 1<<
>>Part 2<<
>>Part 3<<
>>Part 4<<

Lyssna:
>>The Specials enligt mig<< (via Spotify)

>>The Specials - The Specials<< (via Spotify)

/K

Beady Eye - Bring the Light

Beady Eye är Liam Gallaghers våta 60-talsdröm och ett Oasis utan chefen Noel Gallagher. Med storebror ur bilden får lillebror äntligen styra över de forna bandmedlemmarna och som väntat blir det riffbaserad garagerock, precis som majoriteten av spåren de fick igenom på Oasis-skivorna.
Pressbilderna doftar, lika väntat, The Beatles Rubber Soul i styling samt färgskala och när de väl står på scen är jag säker på att bandet kommer att draperas i Liams egna klädmärke, Pretty Green. Retrocirkeln sluten.

Debutsingeln, Bring the Light, är ett rappt världsrekordförsök i att sjunga "c'mon!" och låter förvånansvärt okej, jag hade mycket lägre ställda förväntningar. Låten finns att ladda ned gratis fr.o.m. i dag via bandets hemsida, följ länken nedan.


Download:
>>Beady Eye - Bring the Light<<

* beadyeyemusic.co.uk

/K

The Cove

I våras skrev vi om SVT:s dokumentärserie, Dox. Sedan dess har det visats några riktigt bra dokumentärer, vissa underhållande, vissa oerhört angelägna.
I morgon kväll visar man en väldigt viktig film, Oscarsbelönade The Cove. Filmen skildrar hur japanska fiskare brutalt slaktar delfiner i den lilla staden Taiji. Föredetta delfintränaren och numera djurrättsaktivisten Ric O'Barry försöker tillsammans med sitt filmteam dokumentera de skrämmande scener som utspelar sig i viken, trots de hot de får utstå från stadens invånare.


Skyddandet av marina däggdjur är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och vi människor behöver ständig påminnelse om hur viktigt havet och dess innevånare är för vår planets fortsatta existens.
The Cove är en riktigt upprörande och hemsk film, men det är fantastiskt att den fått så stort genomslag, den har till och med visats på några få biografer i Japan, trots enorma protester.

Missa inte The Cove, tisdag 2 november, 22.00 i SVT1.

*Uppdatering: Se The Cove på SVT play här.

/P

Brighton Rock - ny film

Graham Greene's roman Brighton Rock från 1938 ska återigen bli till spelfilm. Första gången det gjordes var 1947, då med John Boulting som regissör och Richard Attenborough i huvudrollen. Nu flyttas handlingen från 30-talet till Brighton 1964 i Rowan Joffe's första långfilm. Joffe har tidigare endast regisserat för tv men skrev bl.a. manuset till The American som är sverigeaktuell i dubbel bemärkelse.

Huvudkaraktären och antihjälten Pinkie spelas av Sam Riley (Control) som flankeras av Andrea Riseborough (Happy-Go-Lucky) och Helen Mirren (The Queen). Enkelt berättat så är det en dramatisk kärlekshistoria mellan en mördare och ett vittne, denna gång utspelad mitt ibland de första subkulturella gängkrigen i England, dvs. mods vs. rockers. Med det i åtanke har den möjlighet att bli en ny mörkare Quadrophenia.

Filmen hade premiär på Toronto International Film Festival i september och visas nu på den pågående Tokyo International Film Festival. Jag hoppas innerligt att den får bred distribution då jag tror att den skulle falla en popkulturknarkare som jag i smaken. Faktum är att min första kontakt med originalboken var igenom Morrissey's Now My Heart Is Full där han namnger hela gänget; "Dallow, Spicer, Pinkie, Cubitt, rush to danger, wind up nowhere..."


Titta:
* Klipp 1 från filmen (trailer?)
* Klipp 2 från filmen
* Intervju med Rowan Joffe
* Intervju med Andrea Riseborough
* Rödamattanintervjuer med Helen Mirren, Andrea Riseborough och Rowan Joffe

/K

The Divine Comedy på Kägelbanan

På torsdag spelar Neil Hannon med sitt The Divine Comedy på Kägelbanan här i Stockholm. I våras släppte den flitige nordirländaren sitt tionde studioalbum, Bang goes the Knighthood, vilket enligt mig är hans bästa under hela 00-talet. Om denna estradör och odödliga dandy behagar plocka fram sina poppigare spår är jag övertygad om att det kommer bli en riktigt angenäm afton.

Download:
>> The Divine Comedy enligt /P << (via Spotify)

/P

Vykort från Skottland

Om tre veckor åker jag och /P till Glasgow i några dagar och det kommer bli ett potpurri av godsaker. Ursprungstanken var att lära känna staden men efter lite efterforskningar har vi nu biljetter till Celtic FC mot Aberdeen samt till Edwyn Collins-konserten. Som extra bonus läste jag nyligen att Morrisseys högra hand, Boz Boorer, ingår i Edwyns band. Men det stannar inte där. I går lärde jag mig att Frankie & the Heartstrings kommer att agera förband.

Jag har en samling av deras demos och den officiella kanonsingeln Hunger / Fragile, nyligen släppte de även singeln Ungrateful, lika bra den. Lyssna och titta nedan.

Jag har aldrig varit i Glasgow förut så alla tips är välkomna; klubbar, pubar, butiker etc.

Lyssna:
>>Frankie & the Heartstrings - Ungrateful<< (via Spotify)

* Mer på Myspace.

/K

Johnny Marr - Tendency to be free

Den brittiska välgörenhetsorganisationen Centrepoint har i dagarna givit ut 1969 Key to change. Det är en samling covers av låtar från det fantastiska musikåret 1969 framförda av olika artister och band från de brittiska öarna, bland andra Ian Brown, Johnny Marr, Bad Lieutenant, Chris Difford (Squeeze) och Hard-fi.

Johnny Marr har valt att tolka Rabbit MacKays Tendency to be free och eftersom pengarna går till välgörenhet tycker jag att du kan köpa låten, eller hela samlingen, här.

/P

Edwyn Collins - Losing Sleep

Den senaste tiden har Edwyn Collins nya skiva, Losing Sleep, spelats frekvent här hemma. Parallellt med detta är jag inne i en djup northern soul-period, vilket är fullkomligt logiskt.

Redan vid starten av Postcard Records, hem åt hans förra band Orange Juice, var northern soul-influenserna tydliga. Dem tog han med sig in i sin solokarriär via radiohiten A Girl Like You ('94), till den uppenbara homagen, Keep On Burning ('96).


Videon till titelspåret på den senaste skivan bär samma spår. Jag kan faktiskt skönja en northern soul-revival över huvud taget i populärkulturen; Duffy's video till Mercy, filmen SoulBoy som premieras på brittiska biografer under hösten, filmen Northern Soul som har premiär 2011 och nu detta...

Jag kommer att se honom i hemlandet Skottland den 7 november, och herregud vad det kommer att dansas.

Lyssna:
>>Edwyn Collins - Losing Sleep<< (via Spotify)

* Skivan gästas av bl.a. Alex Kapranos (Franz Ferdinand), Roddy Frame (Aztec Camera) och Johnny Marr (The Smiths).

/K

Stilikon #10 - Jean Shrimpton

Jean Shrimpton var en av 60-talets mest kända modeller med epitet som "The Face of the 60's" och "The It Girl". Hennes smärta figur var en kontrast mot 50-talets yppiga modeller och hon fick smeknamnet "The Shrimp", räkan.

/P